En patients berättelse om käkoperation

Med Evelinas egna ord

Försommaren 2017 genomgick jag en käkoperation som rättade till mitt sneda underbett. Här berättar jag hur min resa har sett ut från början till slut. Jag vill genom det här ge min bild av vad det kan innebära, både socialt och fysiskt, att gå igenom en behandling med tandställning och käkoperation.

En svår tid

I början av mellanstadiet såg jag att mitt ansikte började bli snett. Först trodde jag att jag hade fått en sned näsa. Snart blev det dock mer och mer tydligt att det var min käke som växte snett. Så som jag minns det var det inget jag i början lade mycket vikt vid och jag kan inte minnas att det kändes jobbigt under mellanstadietiden.

När jag gick på högstadiet fick jag tid hos en ortodontist för att man skulle se vad som kunde göras. Vid det här laget var mitt sneda underbett något som påverkade mig väldigt mycket socialt och psykiskt. Jag hade fått utstå mycket mobbing och oacceptabla kommentarer i skolan på grund av mitt sneda underbett. Det är ofta, som många vet, en väldigt rå och hård miljö på högstadier och att då ha en synlig avvikelse i ansiktet är något som inte gör situationen lättare. Utöver mitt felaktiga bett har jag även dyslexi. Det bidrog till ytterligare mobbing. Kommentarer om mitt bett kunde vara allt möjligt, men de jag främst kommer ihåg var av typen “Hon är ett snett missfoster!” eller “Fan vilken stor haka hon har!”. Jag fick även höra saker som att folk ville döda mig och folk kunde skrika efter mig att de var kära i mig och sedan hånskratta. Allt det här blev väldigt påfrestande. Det gick så långt att jag hade svårt att vistas utanför mitt hus för att jag var rädd för vad folk skulle tycka om mitt utseende. I efterhand har jag förstått att allt det jag upplevde ute bland folk i offentliga miljöer inte nödvändigtvis var riktat mot mig. När man vistas i en miljö som i skolan, där folk är väldigt taskiga, så gör det att man blir lite ärrad och reagerar även i andra situationer. Jag vill understryka att det kan vara extremt jobbigt och påfrestande att leva med det här. Sedan är det ju självklart väldigt individuellt, men det var så här jag upplevde det.

Jag hade tur och träffade väldigt bra och professionella tandläkare som undersökte mig och kunde ge mig det glädjande beskedet att jag kunde få hjälp. Men de sa att jag måste växa färdigt först, så det skulle dröja ett tag, men det gick att lösa. Detta gjorde mig obeskrivligt glad och jag hade äntligen något att se fram emot. För allt jag ville var att se ut som alla andra.

Före operationen

I slutet av högstadiet blev jag remitterad till käkkliniken på Linköpings universitetssjukhus. Där fick jag i början av min gymnasietid tandställning och man opererade även bort mina visdomständer som förberedelse inför den stora operationen. Efter att jag kommit till käkkliniken mådde jag psykiskt bättre, eftersom jag nu kände att jag var på väg mot att få mitt ansikte fixat. Det var självklart delar som var jobbiga under den här perioden också, som värk från tandställningen och efter att jag fått visdomständerna bortopererade. Allt kändes dock värt det. Under tiden före operationen började jag gymnasiet och bytte helt vänskapskrets. Också detta förbättrade mitt psykiska mående, eftersom mina nya vänner på gymnasiet inte var lika omogna och elaka som de på högstadiet. Dock tyckte jag fortfarande att sociala aktiviteter utanför skolan kändes jobbiga, som att gå och bowla eller gå på bio. Det på grund av mina erfarenheter sedan tidigare. Jag tyckte fortfarande att det kändes som att alla tittade på mig.

Operationen

Våren 2017 under mitt andra år på gymnasiet kom äntligen dagen jag väntat på. Det var dags för operation. Jag skrevs in kvällen före operationen. Jag var väldigt förväntansfull, men också lite nervös. Jag kommer ihåg att jag tog en sista bild på mitt ansikte och tänkte att det var coolt att jag aldrig mer skulle se ut så där. Alla var väldigt omtänksamma på sjukhuset och så sövdes jag.

Efter operationen

Då kommer vi till tiden efter operationen. Jag vill inte ljuga, de första dagarna var tuffa. Det var inte jättekul. Men när jag hade vaknat till ordentligt efter sövningen och för första gången fick se i en spegel att mina tänder var raka och bettet var normalt, det var otroligt. Sedan att jag såg ut som en blandning mellan en mango och en flodhäst på grund av svullnaden, det var ju en annan femma. Hahaha! Jag visste ju att det var övergående.

Väl hemma kändes allt bättre även om det fortfarande var en lång väg kvar i återhämtningen. Jag kände mig under en lång tid väldigt svag och fick träna på allt. Till att börja med att orka gå från sängen till köket och sedan att ta korta promenader runt huset för att sakta men säkert komma igång igen. Det var en utmaning att behöva äta flytande och inte få tugga på sex till åtta veckor och jag gick ned i vikt väldigt mycket under den har tiden. Men det kunde jag återhämta mig från.

Några tips

Det finns några saker som hjälpte mig att klara perioden efter käkoperationen. Dem vill jag gärna tipsa om.

• Prova ut mat som går att mixa före operationen så att du har en lista på till exempel mixade soppor som du tycker om och som fungerar. Det underlättade väldigt mycket för mig när jag kom hem från sjukhuset och hade ont och var hungrig. Gröt som gick att göra mer flytande fungerade toppen för mig på morgonen. Yoghurt tyckte jag inte mättade så bra. Ett av de största problemen efter operationen tyckte jag var att jag aldrig kände mig mätt, eftersom allt var mixat eller flytande. Då var gröt och soppor med mixade rotfrukter, majs, bönor etc jättebra för mig. Även att tillsätta lite grädde hjälpte när jag gick ner i vikt väldigt mycket.
• Träna mycket innan operationen så du är i bra form. Jag tränade väldigt mycket innan så att återhämtningen skulle bli lättare och jag märkte att mina muskler och konditionen jag hade byggt upp före hjälpte mig mycket när jag väl började vara uppe mer.
• Ladda upp med lite att göra hemma så det finns på plats när du kommer hem efter operationen. Det var inte mycket jag orkade, men jag hade fixat lite bra tv-spel och serier som jag ville titta på. Det gjorde allt lite lättare för mig.

3 år efter operationen

Nu 3 år efter operationen skulle jag säga att jag fått en helt annan livskvalitet jämfört med vad jag hade före. Känseln i min haka och underläpp var under cirka 2,5 år väldigt nedsatt. Jag hade knappt någon känsel alls. Men nu cirka 3,5 år efter operationen har känseln börjat komma tillbaka lite grann, även om den fortfarande inte är helt återställd. Dock är det inget som jag känner påverkar mig, förutom att jag alltid har en extra servett när jag äter i fall jag inte skulle känna att jag har mat runt munnen. Nedsatt känsel känns som ett väldigt lågt pris att betala med tanke på hur mycket bättre jag mår idag. Jag har dessutom inte några synliga ärr eller liknande från operationen.